Mitt hjärtas slag

Jag har ett skåp fyllt med plaketter. Jag har en gardinstång behängd med medaljer. Själv gömmer jag mig bakom, på plaketternas och medaljernas baksida, där lever jag mitt liv i smyg. Rädd att bli sedd som den jag är, rädd för att visa vem jag är, kanske för att jag inte vet vem jag är. Kanske allt detta springande från den jag är, eller till, jag vet inte. Vem var jag innan jag sprang? Samma som nu, eller en annan? På medaljernas baksida står sanningen om mig själv skriven i osynligt bläck.