Polaren Per tog fram kameran och det digitala ritstiftet och lät det dansa över ritbordet. Fram tittade en glad man, vårens man kanske. Känner mig rätt tillfreds med den man jag ser i Pers proffsiga bild. Och självklart borde jag själv ta tag i kreativiteten, skrivandet, bilderna, musiken, precis som Per. Bilden jag ser är bilden av en man i sin rätta miljö, den kreativa.
Åkte skidor idag. 9 grader varmt och vår i spåren. Härlig känsla att glida fram på det tunna lagret snö, precis innan barmarken bryter igenom. Blött, isigt, lite barr, nån sten som sticker fram, vatten som porlar under snön, snöfritt i sydsluttningen, djupsnö i norr. Det går tungt, stänker av blöt snö och vatten men är ändå alldeles underbart. Klister under skidorna och en särskild känsla, vinter och vår samtidigt. Tar ett par varv till imorgon, en balansakt mellan vinter och vår.
Sätter på Parallel Lines, inspelad 1978 i NY. Nu remastrad och digitaliserad och med lite vassare ljud än min sönderspelade vinyl-LP. Grymt bra skiva, kanske en av de bästa. Som vanligt med bra musik åker jag tidsresa och är snabbt tillbaka i mitt 1978.

Det var ett riktigt bra år. Lagom till skivan släpptes tog jag körkort och rullade iväg i en egen Saab. Lade över favoritmusiken på kassetter och fyllde bilen med punk och rock. Clash, Ramones, Ebba och Blondie. Sex Pistols såklart, lite Bowie och New York Dolls. Av syrran fick jag låna Jack av Ulf Lundell och sen fick jag en kassett med hans andra skiva Törst.

Minns också en dag på elevehemmet jag bodde på. Calle hade kommit hem från studier over there och fick smeknamnet Yankiee. Nu satt han böjd över vinylspelaren och skrek "det är är skitbra...lyssna" och vi tittade på omslag och försökte förstå det lite ömsom jazziga ömsom rockiga som kom ur högtalarna. Det lät mysko, nytt och lite svårt att förstå, massor med text, blås, dragspel. piano....flummigt. Vi fattade inte då och lät honom vara. Det var ju bara en kille i skinnjacka och toppluva, Bruce Springsteen, näe vi fortsatte lyssna på punk, Ugglas första LP och Ebba Grön från Rågsved, några tunnelbanestationer bort på min linje hem, gröna linjen nummer 19. Åkte hem sen över sommaren och gick på konsert och hoppade en plaststol upp till knäna till Häng Gud. Det var nog 1978 tror jag. Satt också med tre SM-medaljer från mitt första skidskytte-SM och var väldigt, väldigt lycklig. En dröm som formades under skid-VM 1974 hade på nåt märkligt sätt blivit verklighet och drömmen fortsatte. En liten grabb från Enskede tog klivet in i längdskidvärlden och stannade kvar där.