Appropå Agneta Ulfsäter Troell så kan jag ju inte undgå att slå ett slag för kanske den TV-serie som djupast fångat mig och fått mig att andäktigt sitta limmad vid TV-apparaten.

Jag pratar om Famna livet - en familjesaga, TV-serien som också blev en bok med samma titel. Så här presenterar Agneta historien själv på den egna webbplatsen:

"Famna livet likt en fager saga, vävd av böljeslag och aftonglöd" skrev min mammas farmor Ebba en gång en natt i sin dagbok, för det var så hon kände. Hon citerade då ur den här tidens kände populäre skald Daniel Fallströms dikt "Aftonstämning". I den här familjesagan, väven, är tiden varpen, och inslagen är fragment av dagböckernas och brevens drömmar och verklighet. Det som driver handlingen framåt är längtan - Emmas, Ebbas och alla de andras längtan att förverkliga drömmarna, att famna livet. Detta har jag bl a skrivit i förordet till boken "Famna livet" som handlar om min egen släkt på min mammas sida och bygger helt på det släktarkiv jag fick ärva efter min morfar Arre Essén.

Boken börjar med Emma Skogman på 1840-talet, går vidare med hennes dotter Ebba von Post och slutar med hennes barnbarn Ulla Essén, min mamma, på 1920-talet. Men huvudpersonen är Ebba eller Ebbungen, som hon ibland kallades. Det är från henne trådarna går, bakåt och framåt i tiden.

I det myller av människoöden som följer dessa tre märks främst familjen Hammarsköld: Hedda, Carl Wilhelm och deras barn. Det ibland hisnande händelseförloppet utspelar sig i Södermanland på godsen Äs, Julita och Thomatorp, i Östergötland på det vackra Ållonö vid Bråviken, på Skultuna bruk i Västmanland, i Paris, långt borta i de amerikanska sydstaterna och i Stockholm på Skeppsbron 10. "


Och så här lyder Daniel Fallströms mycket vackra dikt i sin helhet:

Aftonstämning
Mörkgrön granskog skuggar över viken.

Tusen drömmar komma, drömmar gå.

Över böljans klara riken

aftonsolens strålar bryggor slå.

O, om bort på dem jag kunde draga,

fjärran bort från bitter sorg och nöd.

Famna livet som en fager saga,

vävd av böljesång och aftonglöd.

Famna livet som en fager saga,

vävd av böljesång och aftonglöd!

Jan Troell är bäst. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Missa därför inte höstens filmhändelse, Maria Larssons eviga ögonblick, med Maria Heiskanen och Mikael Persbrandt i huvdrollerna. Manus är skrivet av Anita Ulfsäter-Troell och för foto och regi svarar Jan Troell själv.

"Din tid är ute", sjunger Ulf Lundell på turnépremiären i Gävle och berättar att han tänker sluta uppträda nån gång efter nästa sommar.

Jag har inte skrivit ett enda blogginlägg om mitt förhållande till Ulf Lundells konstnärskap. Inte en bokstav om Den vassa eggen eller Sömnen. Inget om Vinter i paradiset eller Längre inåt landet. Inget om Saknaden, Värmen och Vädermannen. Jag kan inte skriva om Ulf Lundell av det enkla skälet att hans verk ligger mig alldeles för nära, är en del av mig, sammflätade med mitt liv på ett sätt som inte kan beskrivas.
Jag skulle kunna skriva om allt vi har gemensamt, om Eklidens skola, Skurusundet eller stugan i Vita bergen. Om huset där vi sjön eller Myrsjöns festplats. Eller varför inte några rader om statarliv, smehalvor och bryggarfrack.
Näe, Ulf, det får vara med den saken. Vissa ämnen skriver jag inte om, av princip. Min tid är för övrigt också snart ute. Ett långsamt farväl till elitdrottandet är snart fullbordat.