Mitt hjärtas slag

Solen lyser och det droppar från taken. Vårvärder i februari. Sätter på Björn Skifs och Blåblus från det tidiga 70-talet. Det är en tidskapsel och jag åker i hisnande fart till södra Dalarna och vårtävlingar på skidor. Det var då det gick som bäst. När pappa vallade klister med sina känsliga plåtslagarnävar, när det doftade tjära från Rode Nera och var blött och slaskigt på parkeringen och grovkornig snö i spåren. Då fick jag fäste och utlopp för min fina teknik. Åkte några gånger i Kopparberg, Mårten Finne-loppet. Där åkte jag det bästa jag någonsin gjort och gled in på upploppet med Mogren, Pölder och de andra inom synhåll. Bilen var varm av solen och på vägen hem igen spelade de säkert Björn Skifs på radion. Kort täckjacka hade jag och skoterkängor från macken. Håret långt och blont, jeans och jeansskjorta, en blågulrandig kofta. Visst, jag var och är lite "blåblus". Och han Skifs från Vansbro han har jag nära till, förknippad med vårskidåkning, klisterföre, skare och grov snö och prisutdelning i Folket hus eller nån klubbstuga i Vansbro, Gagnef, Kopparberg eller Hällefors. Nostalgi från en fin tid som aldrig kommer åter men som jag varje år vid den här tiden återvänder till. Ska nog gå ut i garaget ikväll och sniffta lite mina Rode-klister. Och så ska jag köpa en tub lila Rex, världens bästa grovsnöklister på minussidan.