Nu skiftar det igen. Hösten glider sakta över i vinter. Skiftar däck från sommar till vinter. Klipper ned pelargonerna och flyttar ut dem i förrådet. Plockar undan kortbyxor och t-shirts ur träningsskåpet. Skiftar för vinter och skidåkning. Plockar lite med vallaboxen och provklämmer lite på spannet i skidorna. Städar ur förrådet och gör rent spadar och krattor. Ställer in trädgårdsmöblerna och plockar fram snövaggan och den nya skyffeln. Det skiftas lite här och där för det som komma skall. Grannarna ska också skiftas, flytten går till lägenhet när benen inte längre bär för trappor och trägårdsslitet. Ett annat skifte pågår också helt obemärkt. Tonåringar skiftar till ynglingar och själv räknar jag in min ålderdoms ungdom. Det skiftar och när jag står där på knä med vinterdäcket i näven tänker jag på livets förgänglighet och alla skiften som kommit och gått. Blir hängande en stund i själva skiftet och vill bara vara kvar där en stund. Mitt i skiftet, det lilla och det stora.

Älskade spår av ljus. Älskade ändlösa rad av lampor genom nattsvart skog. Älskade sträng av spån.  Älskade tunnel av ljus. Älskade elljusspår.

Det här är en kärleksförklaring till mina spår av ljus. Att flyga över Sverige om natten är en sällsam upplevelse. Rader av ljus som slingrar sig fram genom oceaner av mörk svart natt. Regelbundna mönster av samhällen med sin rutnät och spindelnät av ljuspunkter. Slingrande vägar av ljus och enstaka punkter som glimmar som stjärnor i en ändlös vintergata av svart natt och glimrande spindelnät av gatljus, husljus, elljus.

Mitt i allt detta, älskade spår av ljus, älskade elljusspår. Som små nebulosor i den svarta natten, gula, blåa, ibland rosaskimrande. Små knapphålshuvuden av ljus uppträdda på osynliga spindeltrådar spunna över svarta skogar.

Tänker på hjärtan som slår, fötter som flyr över fuktigt spån. Tänker att Sverige är ett fantastiskt land med sina smörgåsbord, sin fartlek och sina elljusspår. Spåren av ljus, så svenska, så typiskt svenska och så underbara. Fantastiskt fridfull känsla att i full fart forsa fram i oktobernatten i en berusande, förtjusande lek med fart, en fartlek längs ett älskat spår av ljus, mitt älskade elljusspår.

Igår gick hon i stora tuggen, vår älskade vän. 22 år gammal tror jag visst att hon blev. Alla dessa kvällar, alla dessa nätter, alltid lika fast och bekväm. Nu får hon äntligen vila ut. Vila i frid, älskade hörnsoffa i furu från Obs!-varuhuset.

Det måste ha varit nån gång 1988 som vi fann varandra. Det var på möbelavdelningen på Obs! Bergvik, på den tiden Obs! fortfarande försökte vara ett varuhus med en riktig möbelavdelning. Vår gamla bruna manchestersoffa som vi ärvt av svägerskan hade lämnat in efter en våt natt på Rud som slutade med klorintvätt av golvet med åtföljande stänk som snabbt övergick till orange prickar på det blekbruna manchestertyget.

Med pengar på fickan från ett flyttbidrag från AMS fastnade vi på Obs! och där stod du med din breda och inbjudande famn. Stor nog för två personer liggande och därmed också på köpet en extrasäng, valet var lätt och ditt första hörn blev i ett vardagsrum på Rud.

Strax gick dock flytten igen och du hamnade i en 4:a i Brandbergen. Där fick du din första fläck och din första tvätt när brickan med tekannan på fick besök av min bakdel.Efter bara ett år fick både vi och du hemlängtan och nästa adress blev en 2:a på Herrhagen. Nytt hörn och nya äventyr med syskonbarn och nära och kära på ständiga visiter. 1991 fick du flytta upp i topp på Filaregatan. Det är nu ditt äventyr på allvar börjar då barnen kommer in i familjen. I din trygga famn har många somnat, både barn och vuxna. Din trygga rygg var också stöd för äldste sonens första steg i livet.

Åren gick och du fick följa med på flyttlasset till Kronoparken. Där blev det ett hörn igen i vardagsrummet, gammalt och vant för dig och kanske skönt med lite värme om ryggen. Åren gick och en grön tresitsig soffa från Obs! Interiör i Karlskoga tog din plats i vardagsrummet när du flyttade till övervåningen. Det blev några jular där i hörnet längst in och fina stunder med jul-TV och barn i pyjamas. Vi renoverade och du fick byta plats och blev i samma veva av med en del som fortfarande vilar på vinden. Troget du tjänat för timmar av lek och TV-spel och en och annan övernattande vän och släkting. Ditt tyg blev slitet och du kläddes i tigerrandig kostym men fortfarande utan att knota det minsta.

Sen förändrades livet ganska drastiskt och du fick göra comeback i vardagsrummet igen. Det gick väl sådär med tigerrandigt och till slut trängdes du tillbaka till övervåningen av en blek bekant från Blocket. Kanske var det då vi kunde ana att slutet närmade sig. Efter en rejäl renovering av övervåningens allrum klev en svart skönhet från IKEA in i vårt liv och du fick maka på dig ännu en gång. Lika älskad som alltid blev du under ännu nåt halvår avlastningsplats och sovplats i äldste sonens rum. Sen kom sommaren och sista rycket med renoveringen av övervåningen, eller ja, början på slutet av kanske. Du fick en sommar i alla fall, en sommar på finaste platsen. Från juni till augusti fick du stå på uteplatsen och visa dig i all din glans, heta sommardagar och någon regnskur då och då, lika trogen som alltid. Sen gick sommar mot höst och kuddar och sits åkte in i förrådet. Din stomme av furu fick några veckor i septemberregnet och jag vet inte riktigt varför. Kanske var det ett långsamt farväl, ett farväl till sist.  Med din sorti stängdes också dörren till ett kapitel i livet, det största och viktigaste kanske. Du fick vara med oss och våra barn från vaggan till tonåren, från unga förälskade, förlovade och gifta till skilda och vänner. Älskade hörnsoffa i furu, du höll ut och du höll samman, du gav ditt stöd, du var vårt allt och fanns alltid där när vi behövde dig. Sagostunder, TV-stunder, matstunder och sovstunder, alltid där för oss.

Nu är din resa över och du vilar i alla soffors himmel. Kvar någonstans på vinden ligger ett lite minne, ett minne av dig, älskade soffa i furu från Obs!, vila i frid det har du förtjänat mer än väl.