Två timmar kvar av 2007. Ett år att minnas, eller inte. Aldrig har ett år kännts så långt i alla fall. Känns som evigheter sen jag tillbringade några hemska och ångestfyllda dagar hemma hos mina föräldrar. Det blev min inledning på 2007 och året kunde onekligen fått en bättre start. Vet inte om fortsättningen blev så mycket bättre och inte heller vems felet var. Helt klart upplevde jag under 2007 några av mitt livs allra lyckligaste stunder men också flera av dom svartaste. Kärlekens matematik är inte enkel och in the end var det ju inte heller kärlek, snarare kramp som Uggla så rätt sjöng en gång " när jag blir kär i en Vamp är det som känns inte kärlek det är kramp". Schysst text Mange!
Idrottsligt blev det ett kul år. Har sällan varit mer vältränad, skadefri och frisk. Bra träning, mycket träning och hög kvalitet. Känns som en ny nivå plötsligt nåddes vilket också bevisade med till exempel 1.27 i Stockholm Halvmarathon och tre fina topp tre resultat i orienteringen. Är faktiskt lite nöjd med mig sjäv där, att jag fortfarande hittar utvecklingsmöjligheter. 25-åringen skulle få det svårt med 47-åringen, helt klart. Årets sista dag har jag traditionsenligt ägnat skidåkningen. Det är en familjetradition, alltid träning på julafton, nyårsafton och nyårsdagen. Året ska sluta och börja med träning, annars går det illa. Fin timme idag i Forshaga. Nöjd också med dagens nyårssupé för tre män. Avrundade med favvoefterrätten, maränger, glass, grädde och chokladsås.
S fick sin present också, som avslutning på ett års samarbete och för inspiration inför 2008. Finns mer att ge där och mer att få ut, helt klart. Och 2008 ska det ske. Då blir den vackra prinsessan på Nysäter drottning på hoppbanorna.

Själv ser jag fram emot tre-fyra viktiga långlopp på skidor, har en känsla i koppen av att det kan åkas riktigt, riktigt fort i vinter. Sen väntar jag såklart på besked om den nya myndighetens lokalisering. Vi ses därute, i ridhus, skidspår, skogsbackar, pån konserter och fester. Och sist men inte minst, på bryggor och klippor vid havet. Lotsättling (läs om mina förfäder i i Strindbergs Hemsöborna) och född vid ett varv (Stora Varvet i Stockholm) som jag är har den ständiga längtan till skärgården fått klorna i mig ordentligt. 2008 tar jag mig till havet! Se där, blev det inte ett nyårslöfte också.

Måsen
Att klimatet ändrats går liksom inte att missa. Häromdagen hade jag 7.8 grader på termometern och skateskidorna och stavarna log hånfull mot mig i hallen. Gick ut och la ett lager Rhode Nera klister på Atomic-skidorna bara för att minnas hur det var förr. Doften av tjära spred sig i garaget och jag kunde nästan hör knarret i snön och känna köldnypet i näsan och kinderna. Länge sen nu sen jag stod i garaget hemma i Enskede och brände in trätjära i mina ny Sundins Six-Je Elit träskidor. Länge sen handen gled över en ljummen nytjärad träskida. Nu är det andra tider. Kuzminsicklat belag och struktur. Fantastiskt att forfarande får vara med och fantastiskt med konstsnöspåret som ringlar fram vid Sisu-gården i en annars mycket grön skog. Dom gör ett fantastiskt arbete med spåren och det är närmast skandal att inte grannkommunerna bidrar ekonomiskt eller att åtminstone någon sätter igång att sälja spårkort. Sisu-gänget ger onekligen Kung Bore en rejäl knuff framåt och är värda allt beröm för engagemang och kunskap. Det är inte bara ut och åka lite skoter om man ska få en konstsnösträng i åkbart skick. Fast visst är det lite enehanda. Utvecklingen går ju framåt hela tiden. För tio år sedan tyckte det var några fina backar på spåret, idag rör jag inte fötterna på en timme utan dubbelstakar mig runt i 20 km. Det tar lite på armarna det ska medges men det går ändå fortast. Jerry Ahrlin som ifjol var två på Vasaloppet har redan vunnit ett långlopp utan fästvalla och placerat sig bra i Svenska Cupen utan att ta ett glidsteg. Det är den nya tidens skidåkning och det är därför banorna på Världscupen alltmer liknar bergsbestigning och störtlopp. Vore det inte så skulle alla dubbelstaka sig runt. Det slår mig i bilen på väg hem att stavarna plötsligt känns viktigare än skidorna. Lätta, styva och med avlastande handtag och remmar, det är ett måste. Priserna börjar runt 1500 kronor och slutar på 4 500 för Swix Force. Men den är så styv så nästan ingen klarar att åka med den, det blir lite för mycket av det goda. Undar när vi ser dom nya skadorna i längdåkningen. Axlar, armbågar och händer som slits sönder och ut. Tennisen har redan det problemet som en följd av den nya pang-pang tennisen.
Häromdagen åkte jag till jobbet för att träna. Först lite intervaller på ett blåsigt och kylslaget Tingvalla, sen lite vikter på stället som ger livet kraft. Från detta underbara lugn gjorde jag sen misstaget att försöka inhandla två flaskor vin på Systembolaget. I den här stan är Systemobolag en bristvara, det finns bara två och det räcker inte till 85 000 invånare, det är helt uppenbart. Gav upp inne i stan. Aldrig att jag köar för att komma IN på bolaget, tänkte jag och tänkte fel och åkte fel. Till det andra bolaget, på Bergvik. Om du vill uppleva något riktigt amerikanskt så åk till Bergvik en dag under jul och nyårshelgen. Bilar, bilar och bilar. Folk överallt. Och köer och hamburgare. Jag hade tur och hittade en parkeringsplats från vilken jag vid horisonten kunde skymta Coop Forums skylt. Handla mat och handla dricka, två flugor i en smäll tänkte jag. Men se, av det blev det knappt intet. Hamnade i kö utanför Systembolaget. Fick plugga i I-poden och låta Springsteen sänka min puls för att stå ut. Väl inne i butiken såg det ut som ett fältslag ägt rum. Tomma kartonger överallt och svettiga, desperata blickar och händer bland de mosserande vrakresterna. Jag klippte snabbt en Pennfolds rött och en vit Gräsö från Tyskland och flydde till bilen.  Handlade mat på ett fridfullt Coop Extra på Hammarö och hann till och  med att byta några ord med en arbetskamrat.

Alltså. Mitt liv är för kort och för viktigt för att slängas bort på ställen som Bergvik i Karlstad. Och Karlstads kommun har ett allvarligt problem. Hela stan håller på att kantra i Vänern. Koncentrationen till Bergvik är en miljöfara och en hälsofara. Politiker med ansvar för beslut i planfrågor, läs Håkan Holm med flera, måste nu på allvar se till att handeln i Karlstad präglas av mångfald och alternativ istället för den enfald som råder med koncentrationen till Bergvik. Och Karlstad behöver ett Systembolag till, förslagsvis på östra sidan av stan och varför inte på den handelsplats som planeras och kanske också snart förverkligas i Välsviken. Det vore något att se fram emot 2008. Kanske också det år då andra värden i livet än shopping får en chans på agendan. Aldrig har en löprunda känts så befriande som efter helveteseftermiddagen i Bergviks käftar.