Häromdagen fick jag ett utfall över en Värmlandsbild jag fått genom media som får mig att vilja härifrån, fort. Det har jag känt förut men jag har blivit kvar i över 30 år. Det finns såklart värmländska värden värda att vårda. Här är några som gör det svårt att lämna landskapet.
  • Hovfjället, en magisk plats att alltid återvända till, det var här min värmländska resa startade.
  • Sörmon, här bor löpglädjen och här kan den alltid återupptäckas,
  • Klarälven, ger hela länet sin själ från norr till söder
  • Fryksdalen, från Kil till Torsby, vackra sjöar och vacker järnväg, underbara kluriga människor.
  • Torsby, platsen i mitt hjärta, människor i mitt hjärta
  • Kronoparken, världen i Värmland, i Karlstad, mitt hörn av Värmland
  • Hammarös sydspets, vid innanhavets rand, när längtan till östkustens vågor blir för svår
  • Alsterdalen, Frödingland, dagligt träningsland
  • Kilenegården, klassisk friluftsgård med servering, brasa och tipspromenader, en del av min själ
  • Sisugården, vintertid ett paradis, alltid fina spår, allid öppet, gratis dusch och ombyte, konstsnö, här klappar hjärtat för skidor

Kommentera

Publiceras ej