När skrev du senast en längre text för hand? När hörde du senast blyertspennans raspande på mot pappret i ett tyst rum? När tänkte du senast en tanke klart och lät den via handen lämna hjärnan och fästas på pappret?
 
Tanken slår mig som ett knytnävsslag när jag för en stund antecknar några saker under ett möte med en vanligt bläckpenna. Härintill ligger raderna nedtecknade i blocket. Stilen är min, jag minns den, men jag minns inte längre när jag skrev ett längre stycke för hand. Jag får brottom när tanken når mig och snabbt rafsar jag ned den i mitt block under pågående möte. Märker direkt att handen tröttnar, redan efter några rader tappar stilen sin stringens och blir hafsig. Nånting är på väg att gå förlorat, en förmåga jag mödosamt tillägnat mig under år av träning.
 
Jag minns välskrivningen i skolan, bläckpennan, stödraderna, lutningen och hur svårt och knöligt det var för mig som är vänsterhänt. Minns pappret vi lade över för att suga upp överskottsbläck, minns att det fanns en urgröpning i bänken för ett bläckhorn och då pratar vi ändå 1967, bläckhorn, penna med stålstift, doppa, raspa, forma bokstäver och binda samma i skrivstil, mödosamt. Minns det med glädjen ändå, hur det kändes att få kontroll över bokstäverna, kunna skriva, kunna förmedla tanken till papperet. Kanske den häftigast aha-känslan skolan någonsin gav? Och nu är den på väg att gå förlorad för mig.
 
Jag grips av en känsla av sorg, en känsla av panik, jag vill kunna, jag vill inte förlora. Tangentbordet är stumt och hårt och låter. Datorn låter och till och med paddan låter, fingrarnas trummande mot glaset i alla fall. Jag vill skriva. Jag vill fortfarande kunna skriva för hand. Skriva vackert för hand.
 
Författaren Torgny Lindgren skriver alla sina böcker för hand, en trave papper, en bunt vässade blyertspennor och en berättelse, det är allt som behövs. Jag vill skriva för hand men för hand skrivs ingen blogg, inte än i alla fall, så jag fortsätter ett tag till men börjar öva direkt på välskrivning, precis som det en gång började höstterminen 1967 i Enskede skola under överinseende av lärarinnan Alma Almqvist.

Kommentera

Publiceras ej