"Min längtan är en fågel som fladdrar i sin bur och längar efter suset i skogens höga fur". Sällan har någon mer precist uttryckt själva kärnan i mitt liv. Textraden är lånad av Jeremias i Tröstlösa eller Levi Ricksson som var hans rätta namn.
Sen några veckor går skivan med Jeremias Session Band dagarna i ända i min musikspelare. Tonsättningarna är gjorda av Örebromusikern Staffan Ernestam och han delar sången i bandet med Karin Wistrand (Lolita Pop) och Mats Ronander, inget dåligt sällskap och två av mina favoriter. Just nu när solen skiner och värmer luften till Brittsommar samtidigt som lövträden utanför fönstret glöder känns längtan ut mer än vanligt. Längtan drar också österut, till Nyckelhult, Lekbergsåsen och Nora och alla andra geografiska referenser som Jeremias strör i sina texter.
Det är är fagert därborta kring Närkeslätten och där har jag ju också en hel del av mina rötter. Ta väg 204 från Svartå och åk mot Örebro, eller 205 från Degerfors och rakt söder ut mot Askersund, i det här trakterna har mina förfäder traskat i generationer. Farmor i Lindesberg, morfar i Örebro, se där en punkt till på min genetiska karta längs färdvägarna i södra Bergslagen.
När allt kommer omkring är det nog inte så underligt att jag för mitt inre ser min gammelmormor Hanna, född i Nora, dansa vals med sin Emil till Ernestams tonsättning av Bergslagstad, Jeremias hyllning till Nora och suveränt framförd av Mats Ronander. Och visst kommer det en tår för där nångonstans i Bergslagens rike bor min längtans blå fågel och klänningen Hanna bär har såklart färgen av syren, iris och viol och sommarnatten är så ljus så ljus och Emil han skrattar och för som en kung. Kanske vet han det inte då, eller så gör han det för hans förstfödda får namnet Iris Viola och blir senare min farmor.
Kommentera