Sommartiden glider in med sin blåa himmel, sina bulliga vackertvädermoln, sin skira grönska och de ljusa nätterna. Min sommartid kommer också med orosmoln och brytningstider. Framtidshopp möter nostalgi och bitterljuva tillbakablickar. Ungdom byts mot ung vuxen och den vuxna man jag bor i går motvilligt mot ålderdomens ungdom. Dags att bryta upp utan att bryta ihop, ett konststycke sig. Sommartider hej, hej blir också ett hejdå till ett liv som varit och inte längre är. Sommartider blir också ett hej till ett liv som känns helt nytt och främmande, där allt kan ifrågasättas och bytas ut. 
 
I rask takt förändras livet som det levts. Relationer faller utan förvarning, relationerna mellan far och söner prövas och letar nya former. Vi prövar oss fram, trevande, sökande. Nytt för alla. Vi behöver en ny fast punkt i en tillvaro som blir helt ny, där medelpunkten inte längre är ett gemensamt hem utan bara vår relation. Tur att den är så stark tänker jag och hoppas jag när allt annat faller omkring mig som ett korthus.
 
Mitt hem är min borg, jo så har det kanske varit men i dessa tider prövas allt. Inte ens Hammarby får behålla Söderstadion så varför skulle jag stanna på mitt älskade Majas? Varför leva i minnens arkiv? Varför plåga sig med bitterljuv nostalgi? Lundell sjöng en gång om en hund som stod nere i city och grät och sen sjöng vi alla i kör om Chans. Kanske är det den som glider in nu med sommarens vackraste himlar av ändlösa horisonter med bulliga vackertvädermoln och ljusa nätter. Kom Chans, så går vi.

Kommentera

Publiceras ej