Det är så många uppslag som vimlar förbi i sommarhettan. Intryck och avtryck som kunde bli texter här men det kräver ett arbete, en systematik, ett daglig författande. Hade nog tänkt att sommaren kunde bli så, bakom tangenterna, men så blev det inte. Kanske var det värmen och solen, kanske var det träningsprogrammet och det daglig passen, jag vet inte. Här kommer i alla fall några korta tankar som vimlat förbi i sommaren.
# Tänk, alla dessa sommarfötter och sommarskor. Det är allt ömsom vin och ömsom vatten. Vackra kvinnor med vackra fötter i vackra sandaletter, helt ok. Svampiga herrar i svampiga sandaler med beige strumpor, bara fötter med nagelsvamp i eländiga sandaler, slabbiga foppatofflor....jag mår illa och längtar efter hösten. Lite så är det ju med hela sommaren, att det liksom blir ok att gå ut i vad som helst. Såg en man häromdagen i skitiga mysbyxor, trasig t-shirt och halmhatt. Fet plånbok och fin bil, dyrt inköp i butiken, men resten, hur tänkte han? Jag byter alltid om innan jag åker och handlar.
# Appropå fötter och kläder. Varifrån kommer alla tatueringar? Och vem har gjort det till nån slags markör? Hela armar, ryggar, vader, ben, halsen, på nästan vem som helst. Alla mor och döttrar i tatueringar, hur hänger det ihop? Är det klassmarkörer, är det självskadebeteende, mår vi så dåligt på insidan att det måste manifesteras i konst på utsidan? En del är vackra, de allra flesta inte. Och hur kommer det se ut sen, i sjukvården, omvårdnaden. Vad händer med tiden?
# En dag i skärgården, vägen ut över Värmdö till Stavsnäs brygga. Värmdö förr småstugornas paradis för en arbetande befolkning. Masonit och utedass, skogstomt. Nu, mångmiljonbyggen överallt. Motorväg och köpcentrum, Gustavsberg en villastad för överklass, förr ett levande brukssamhälle. Ute på Sandön, båtar för miljarder. Enorma kryssare. Det låg det där förr också, jag minns för jag var där redan i 70-talets gryning, men det är stor skillnad nu. Stor skillnad på båten ut också, helt andra människor, en helt annan ton, attityd. Mitt Sandhamn ligger kvar, är delvis skyddat men känns ändå våldtaget.
# Sommarköer, kö när motovägen går från två till en fil, det ska inte behöva uppstå men gör det, hänsyn har försvunnit, alla ska först, en kilometer kö. Kö till parkeringsautomaten, kö till båten, kö på båten för biljett, kö till lunchmatstället, kö till båten igen, kö för att gå av båten, kö igen till parkeringsautomaten. Hatar köer och många är helt onödiga. Varför ska jag köa till båten och sen köa på båten för att köpa en biljett. Förr gick man omkring på båten och sålde biljetter. Nu sitter de två killar i en kassa och säljer, samma killar ställer sig sen och samlar in alla biljetter när vi går av. Hur tänker man på Waxholmsbolaget? Var ligger besparingen, effektiviteten?
# Sommar-TV, har jag stått ut med, inte. Vilket elände. Allsången, outhärdlig, Sommarkväll blir snabbt sommarkväljs. Engelska antikrundan, javisst, men. En lite pärla dock - Kyrkornas hemligheter med Christpher O`Reagan, facinerande, kunnigt, engagarat, spännande, välgjort.
# Sommarvägar, skrovliga och håliga. Hur är det möjligt att lägga en ny beläggning som är så grov och så hård att hela bilen dundrar och vandrar fram över vägen? Åk E45 norr ut från Karlstad och förbluffas över hur många skepnader en och samma väg kan ha, hur många bredder, underlag och standarder. Hur tänker Trafikverket?
# Till Stockholm, går det numera smidigt per bil, fast jag borde tagit tåget. Ställer farthållaren på 100 och åker med bara. Bilen lönar sig ekonomiskt, tåget har inte en chans, i alla fall inte i det korta plånboksperspektivet. Vägen är dötrist, inget händer, inget att se på, går alla sevärt förbi. Glider av och in till Strömsholm och hittar ett annat Sverige, det riktiga Sverige. Bättre och roligare vägar, människor, djur, vatten, gröna skogar, gula fält, fina rastplatser, fina småorter. Samma sak söder om Hjälmaren, Kumla, sen genom Sörmland pärlor, bruken, godsen och gårdarna, Sommarsverige när det är som allra bäst och vackrast.
# Sommar i P1, har nästan gått mig förbi. Lyssnar dock på Red One och facineras. Får nog gå i arkivet och kolla igenom några Sommar-program. Radion är förresten sorgligt glömd. En riktig gammal transistor ska jag skaffa, radion har så mycket att ge och har större kvalitet än TV, ger tid till eftertanke när allt får sägas klart och inte störs av klipp och bilder.
# Längs vägen, har varenda kommun ett erbjudande till näringslivet, en tydlig signal om vad man är eller vill vara. Logistikcentrum i både Örebro och Eskilstuna, minns jag. Återvänder till Karlstad, inte en skylt, inte ett erbjudande om industrimark, bara en skylt med en sol och reklam för nåt arrangemang. Inte undra på att det ser ut som det gör, liknar snart nån slag sommarort längs västkusten mer än residensstad i ett skogs- och industrilän. Varför? Vem vill ha det så? Vad ska de stackars allt färre värmlänningarna leva av? Handel och turism? Norska pengar? Redan har en villa på min gata gått till en tysk familj som sommarstuga.
# Förändrat klimat, har vi redan fått. Först blåsigt, sen torrt och varmt, tropiska nätter, värmebölja, skogsbränder och drunkningsolyckor, skyfall och översvämningar och häromdagen en lokal tromb som röck upp ett träd, dock utan större skador. Slår vi inte stopp nu och byter väg, då blir det mycket mer och mycket värre än så här, redan imorgon. Det är redan rekordvarmt och det kommer blir varmare, blötare och mer av allt det där vi inte vill ha, det kommer inte vara bekvämt och det kommer kosta allt fler liv, även i Sverige. Vi har myggplåga i Deje, men det är översvämningsmygg, efter dem kommer värre mygg, vektorburna sjukdomar, kanske Dengue-feber även här, importerad av våra Thailands-svenskar. Men jag förstår att det här känns jobbigt, inget vi vill tala om eller tänka på, än mindre göra något åt, för då påverkar det ju mig och mitt sätt att leva, nej det får nåna annan fixa, jag vill grilla och njuta av livet, renovera, köpa båt, ny och större grill, finare kök, mer mer av allt.
# Mer och mer, förresten, hur många kassa borrmaskiner, värdelösa skruvdragare och usla trädgårdsmaskiner behöver vi. Kön till reklamationer är lika lång som den till kassan. Ny grejer ligger efter nåt år i en container på återvinningen. Har vi råd med det? Behöver vi alla Jula, Biltema, Claes Olsson, Rusta, Bauhaus och allt vad det heter, med samma sortiment. Tydligen går det rätt bra.
Klipper min häck med en vanlig häcksax, ljudlöst och hållbart, blir trött och får träning. Grannen far gasar på med bensindrivet och förpestar hela kvarteret i en timme, går inte att gå ut.
Så går en sommar, det strömmar in en massa saker, tankar, nu hamnade några här till allmänn beskådan. Gnälligt kanske, men jag tycker inte det själv, är mest förundrad och försöker förstå min omvärld och varför det ser ut som det gör, hur tänker vi, hu gör vi och varför? Letar efter en underliggande mening och orsak och vet att den finns där någonstans.
Och vet du, jag tror vi mår rätt dåligt, vi sakar något som gått förlorat, som vi har haft, som vi vet finns och vet behövs men vi når inte dit. Vi tatuerar oss istället, köper prylar för lånade pengar och lånar tid av vår framtid. Det är vad jag tror och tänker.
Kommentera