Hur många skruvar är det i ett flygplan? Jag räknar genom fönstret där jag sitter. Jag ser 75 skruvar och alla verkar sitta fast. Skruvar och nitar, det är det som håller ihop planet jag sitter i. Nitar och skruvar, det är allt som håller oss i luften där över Europa någonstans. Rätt skruvat.
***
Tänk att en kopp kaffe kan smaka så olika men ändå vara så nödvändig. Kaffet vid poolen utanför hotellet smakar som om det kokats av, ja just det, vattnet i poolen. Men är det kaffepaus så är det och det är den enda stunden av frihet vi har där i värmen utanför ett hotell i Dubrovnik. Vi är annars fångar i ett evighetslånt marathon av powerpoint-bilder. " And finally", säger vår vän från komissionen och visar typ 40 bilder till innan ett sista "finally" och tolv bilder till. Inte undra på att kaffet går ned
***
Kan jag få ett glas vatten frågar jag flygvärdinnan. Hon dröjer en stund, försvinner bakom ett skynke och kommer tillbaka med att glas kristallklart och ganska kallt vatten. Jag dricker i stora klunkar. Det smakar sött, lite mineral och alldeles fantastiskt. Efteråt tänker jag på alla som bett om just ett glas vatten. Kanske ett sista glas vatten. Ett glas vatten tänker jag, det är allt jag begär.
***
Sitter på tunnelbanan och kikar ned i en barnvagn där jag möter två klarblå ögon som möter sina första ögonblick i livet. Tåget kränger lite, barnet flackar med blicken men hittar mina och bli stilla för en stund. Ett ögonblick bara. Helt ren tänker jag, de första intycken som lagras in och blir till botten i ett minne, ett minne för livet. Ren kom jag hit tänker jag, så ren, sen fylldes mitt minne av intryck. Det första måste ha varit från torpet, eller några fasader på Södermalm. Ockra, falurött, doften från pappas plåtslagarhänder, linolja, mammas dofter, mormor, pipa som morfar och farfar rökte. Är det dessa dofter som ligger där på botten, längs ned? Jag vet inte, bara anar. Ren kom jag hit och ren ska jag resa härifrån.
***
Kommentera