Mitt hjärtas slag

Vevade in markisen häromdagen och la mig under filten på soffan på uteplatsen och tittade upp i himlen. Stjärnorna lyste klart, vinden var ljum och gulgula björklöv som singlade sakta mot marken . En stjärna rörde sig i snabb takt och på rak bana över himlavalvet. Det måste ha varit en satellit och efter en stund så jag flera. Himlen är full av gnistrande stjärnor men också av skrot vi skickat upp dit i ändlösa banor varv efter var runt jordklotet. En satellit var det sista jag såg, sen somnade jag under stjärnhimlen, vaggad till sömns av vinden och motorvägens avlägsna brus och himlavalvets fridfulla gnistrande.