Trotjänare, slitvarg, arbetshäst. En riktigt bra bil har många namn och så är det med Kalle, Ludvig Petter. Ingen bil jag ägt har tjänat så väl och så troget men nu är det snart slut.
Efter 18 000 mil, det längsta jag någonsin kört en bil, rullar du nu vidare till okända öden. Minns inte riktigt hur det kom sig att våra vägar korsades men jag vet att det var en marsdag 2013 du kom hem. Säkringarna i förarstolen gick direkt och jag fick göra en extra Stockholmsresa för att få det fixat. Det kunde börjat bättre.
Men det kom bättre tider och de kom snabbt. Diesel var nytt för mig och det tog sin tid att bli van vid kraften, vridmomentet, det mjuka kraftfulla bottendraget som gör en omkörning från 70 till 110 till en njutning. Lätt att köra för fort, lätt att köra säkert. Fullt utrustad med bra att ha-saker blev du snabbt en trogen vän. Eluppvärmd framruta, navigation, riktigt bra ljudanläggning, fantastiska stolar. En bil som sitter som en handske. Kört långa resor utan att bli trött. Kört med tungt släp utan minsta knot.
Kalle Lundvig Petter har varit till Linköping, Umeå och Nässjö med tunga flyttlass. Han har gapat villigt över en soffa, en TV, julgranar och trädgårdsavfall, cyklar och vildsvinsmannekänger. Ingen last har varit för stor, ingen väg för lång, en arbetshäst deluxe.
När vintrarna fortfarande hade snö och kyla gladde din dieselvärmare och din extravärmare. Elruta fram och bak rensade från snö och is och stolsvärmen värmde. Framkomligheten suverän även utan dubb.
På senare år har du haft dina egenheter. Varför det bara går att öppna bakluckan med ett extra tryck är en gåta, det liksom varningsmeddelanden som slocknar lika fort som de dyker upp. Felkoder heter det men inga fel har hittats. Samma sak med backkameran som funkar bra i fuktig väderlek men sämre i torrt väder. Inget fel men fel ändå.
Nu skiljs våra vägar snart, älskade vän. Du är den bästa bil jag ägt, den trognaste, den som aldrig tvekat hur stort lasset än varit. Din sista långa resa blev den vackraste. På Ölands Allvar glänste du röd och vacker i solnedgången, kväll efter kväll. Och vägen dit och hem förde du oss utan minsta knot.
Imorgon är en sorgens dag, och glädjens. Må välgång och lycka följa dig på din fortsatta färd, älskade Kalle Ludvig Petter. Och välkommen du silverfärgade dam, än så länge utan namn.
Kommentera