Mitt hjärtas slag

Efter 107 inlägg börjar jag inse att jag faktiskt har en läsekrets. Den är inte stor och jag vet inte vilka ni är, ni där ute i den digitala rymden. Ändå känner jag att det är dags att komma med en varudeklaration.

Jag skriver för mig själv. Jag skriver för livet. Det tror jag alla författare gör. Jag skriver för att jag mår bra av det och jag skriver för att må bra. Jag skriver personligt men nästan aldrig privat. Redan offentliga personer nämner jag vid namn, men inga andra. Jag lämnar inte ut när och kära eller arbetskamrater. Det här är min blogg, inte jag. Möjligen en del av mig.

Det här är en idéverkstad. Jag fångar intryck och omsätter dom i texter. Ibland hämtar jag från mig själv och mitt eget liv, ibland från helt andra källor. Som läsare får du ta det för vad det är. Ibland sinar inspirationen och då blir det inget skrivet på några dagar eller en vecka. Jag är själv min hårdaste kritiker och domare så ibland kastar jag sånt jag inte tycker håller måttet. Ibland uppdatererar jag också texter, stryker och ändrar allt eftersom andan faller på. Språket är ett subtilt instrument och en ändring av ett endaste skiljetecken kan ha avgörande betydelse för mig och för dig som läsare.

Och möjligen kommer delar av den här bloggen bli en bok, till mig själv och till mina barn först och främst. Skulle det hålla för något mer blir jag glad men det är absolut ingen ambition.

Jag skriver för mig själv. Jag skriver för livet. Välkommen som läsare.