Klockan har stannat i ett fruset ögonblick i augusti 1976. Jag skjutsas av mina föräldrar i en grön Ford långt bort från hem och trygghet. På en bleknad färgbild sitter pappa utanför en 70-talsvilla helt lugnt på en kampingstol och läser tidiningen. Det här är jag ska bo, på några kvadratmeter i källarvåningen. Står utanför med min gröna Raleigh-cykel, jeans och jeansskjorta, långhårig, leende. Vi är i Torsby och jag ska börja på gymnasiet, skidgymnasiet. Drömmen ska precis ta sin början och de kommande åren forma mig för livet, men det vet jag inte då och där. Jag tror att jag bara tänkte på det som ett träningsläger, och att jag snart skulle komma hem igen. Jag fattade inte då att det jag gav mig ut på var en livsresa.