Hej, lille man. Det är farfar som skriver igen. Snart är det jul, bara en vecka kvar till julafton. Fortfarande grönt och varmt ute och ingen julkänsla alls. På baksidan står en gran inpackad i nät av nylon och väntar på att få komma in i värmen. Det hör julen till, att det är kallt ute och mycket snö och så kommer granen in och luktar skog. Julpyntet är på plats och ljusen brinner och granen kommer in. Så är det som kallas för julen, julstämning. Eller så var var julen, förr, när jag var barn. Det är länge sen nu, och det kallas förr i tiden, före den tiden som är nu. Var allting grått när du var liten, brukade din pappa fråga mig när jag visade bilder från förr. Förr fanns bara film som var svart/vit och TV-bilden var svart-vit. Men det finns bilder på mig som är i färg. Min pappa, din farfars far, tog massor av bilder i färg. Jag hoppas dom finns kvar så att du kan få se dem, din farfar, min far och min farfar och morfar i färg. Det var en annan tid då. Ett annat sätt att leva och vara tillsammans. Vi var mycket tillsammans. Jag minns många jular med alla tillsammans, varmt och svettigt, apelsiner och chocklad, julklappar och tomten, lite TV men mest tillsammans, min farmors glada skratt, min pappas skratt, mammas mat. Dom jular jag minns är varma och glada. Det är också jularna jag minns med din pappa och din farbror och farmor. Tillsammans. Varma och glada. Tomten på besök. God mat och tända ljus.
Det är en annan tid nu. Varmt, regnigt, sällan snö på julen. Och i år är det pandemi. Vi är rädda att bli sjuka. Vi måste hålla distans, inte sitta när varandra, inte vara tillsammans för länge. Det känns väldigt långt från julen som jag minns den, som jag vill ha den. Jag får inte och kan inte träffa min mamma och pappa, din farfars far och och mor. Det är jättetråkigt. Jag har inte kunnat träffa dem på hela året. Innan dess sågs vi varje vecka när jag var i Stockholm och jobbade, sov över där, där i Enskede där jag är uppväxt. Jag hoppas du få se det, vara där, i huset som jag växte upp i och som vi har tänkt ska vara kvar i familjen även när du växer upp. Har vi tur kommer jag att kunna visa dig var jag lekte när jag var barn, berätta vad vi gjorde och hur det var. Hoppas det. Det vore kul.
Men nu ska vi planera för julen. Eller ställa in den. Vi kanske får hoppa över den här julen. Så att din mamma och pappa inte blir sjuka precis nu, precis innan du ska komma ut och säga hej till oss. Vi får ta det lugnt i jul. Ses lite lagom och på håll. Det blir bättre sen, det kommer fler jular och det kommer förhoppningsvis jular när du är med oss. Då har vi fått vaccin och behöver inte vara lika rädda för att blir smittade av viruset, Corona-viruset som kan göra oss sjuka en konstig sjukdom som dom kallar Covid-19. Allt är så konstigt, Corona och Covid. Vi får berätta för dig sen, hur det var, hur det blev och hur vi hade det, under det dom kallar pandemi. Nu förbereder vi oss för julen, eller en slags jul i alla fall.
God Jul, Lilleman.
