Ännu ett år med sina invanda spår. Ännu en sommarsemester med sin vanliga rundor och besök. Ännu en höst med samma marknader. Mot jul och nyår samma årskrönikor och samma nyårsrevyer. Samma förstfödda på förstasidan i mitt blad. Runt i en cirkel går livet.
Efter femti känns det tydligare. Att bli äldre är som en lång flyttstädning sa visst den alltid eftertänksamt kloke Torgny Lindgren, du vet han författaren som skriver sina böcker på papper med blyerts, så att orden ska hinna fram i lagom fort. Nog börjar det kännas så, som flyttstädning. Åka samma lopp en gång till bara, uppleva samma känslor och samma platser en gång till bara. Runt runt i en cirkel går livet.
Sitter i en flod av bilder från åren som gått, semestrar, kalas och skolavslutningar. År efter år och barnen allt större, en mamma och en pappa som skymtar förbi här och där, nästan aldrig på samma bild eftersom en alltid hållit i kameran. Bilder av vårt liv. Det är en känslomässig berg och dalbana att sitta i bildhögen, fysiskt jobbigt för nacken och ryggen tar stryk, känslomässigt jobbigt att inse tidens obevekliga gång. Att se cirkeln sakta slutas. Att se vad som väntar. Att känna tidens tand så tydligt äta sig in i kropp och själ. Fast i cirkeln. Livscirkeln.
