Det är nåt med den där texten av Torleif Styffe. Något som fångar mig. Hela Klarälvdalens sommarnatt kommer flytande i ord. Med Sven-Erik Magnussons röst även i toner. Mygg och knott svärmar över Klarälvens yta, dimstråk stryker längs vattnet och upp över åker och äng. Sommarnattens ljus färgar älvdalen i guld. Sången och musiken fångar både sommarnattens och Värmlands själ.
Och en dag när jag ligger där, då spelas den här sången och jag lyfter mot himlen, lyfts av dimstråken, sommarnattens värme, älvens mörka vatten och sommarnattens ljus. Lyfter mot den himmel varifrån jag blicka ut överallt, minnas och bli ihågkommen som den jag var och den jag blev. I den värmländska juninatten bor min själ, fann den sitt hem till sist.
Kommentera