"Det här flygplanet är....kört" säger kaptenen på mitt SAS-plan. Just där och då är jag glad att vi står på plattan och inte är i luften på väg mot Östersund. Efter byte av plan kommer vi till sist iväg. Iväg på den sista resan för året.
Östersunds välkomnande är som vanligt kyligt och blåsigt men det hinner jag knappat märka i springet från terminalen till taxin och från taxin in på universitetet. Känner mig som en VIP-politiker som snabbt slussa in och ut ur bilar, flygplan och lokaler. Pratar i en timme, äter lunch, lyssnar en stund på övriga talare och sen snabbt till taxin och samma väg hem som bort.
Säkerhetskontroller, bältet av, skorna som piper igen och igen. Tom väntan, tomt surfande och läsande av jobbmail. Flyg i 50 minuter, väntan, flyg i 50 minuter. Förra veckan samma sväng fast bara till Stockholm. Veckan innan tågstopp och byte till pendel i Järna, nytt byte i Södertälje och i Älvsjö, buss och sen tunnelbana, möte och sen hem med bil i mörkret. Tre timmar på E18, igen . Linköping tur och retur häromdagen. Vacker morgon ena dagen och torra vägar, rolig bilkörning. Kolsvart och blött andra dagen, trist och krävande i ett novembermörker som slukar allt och alla.
Nu är det över. Dags att landa. Dags att komma hem, hem till friden.
Kommentera