Stig Classon är död. "Slas" finns inte mer men hans livsverk lever vidare. I min bokhylla bor dom redan tillsammans, polarna. Beppe, Slas och Per Rådström. Två coola killar i gänget finns i skivhyllan, Sven-Bertil och Olle A. Vilket gäng dom måste ha varit på krogen. Snygga, smarta och rappa i både käft och penna. Nu blir det allt tommare i salongen. Det är viktiga förebilder och personer som betytt och betyder mycket för mig och min livsuppfattning som nu en efter en lämnar jordelivet. Putte och Povel, Monica och Olle. Och nu Slas. Borta är dom alla men musiken och orden finns kvar, tack och lov. Nu ska jag gå och läsa "Supportern" (ur Hammarby IF 1897-1967, Sju decennier i med- och motgång, Svanbäck och Nymans Boktryckeri 1966). Sen några rader ur "Sov du så diskar jag". Vackrare om kärlek har ingen annan skrivit. Slas kunde som ingen annan få det att verka så lätt, att bara skriva och teckna, lite slappt, lite enkelt. Stor konst blev det och i både ord och konst så precist fångat som bara författaren, konstnären, reportern och liraren Slas kunde. Och kungen av Nytorget och Doris Doja hade såklart ett grön-vitt hjärta, vad annars. Sorgband på i nästa match, Hammarby Bandy.
Per Rådström, illustration Slas till omslaget på boken "Om vänskap funnes".
Per Rådström, illustration Slas till omslaget på boken "Om vänskap funnes".
Kommentera