Två timmar kvar av 2007. Ett år att minnas, eller inte. Aldrig har ett år kännts så långt i alla fall. Känns som evigheter sen jag tillbringade några hemska och ångestfyllda dagar hemma hos mina föräldrar. Det blev min inledning på 2007 och året kunde onekligen fått en bättre start. Vet inte om fortsättningen blev så mycket bättre och inte heller vems felet var. Helt klart upplevde jag under 2007 några av mitt livs allra lyckligaste stunder men också flera av dom svartaste. Kärlekens matematik är inte enkel och in the end var det ju inte heller kärlek, snarare kramp som Uggla så rätt sjöng en gång " när jag blir kär i en Vamp är det som känns inte kärlek det är kramp". Schysst text Mange!
Idrottsligt blev det ett kul år. Har sällan varit mer vältränad, skadefri och frisk. Bra träning, mycket träning och hög kvalitet. Känns som en ny nivå plötsligt nåddes vilket också bevisade med till exempel 1.27 i Stockholm Halvmarathon och tre fina topp tre resultat i orienteringen. Är faktiskt lite nöjd med mig sjäv där, att jag fortfarande hittar utvecklingsmöjligheter. 25-åringen skulle få det svårt med 47-åringen, helt klart. Årets sista dag har jag traditionsenligt ägnat skidåkningen. Det är en familjetradition, alltid träning på julafton, nyårsafton och nyårsdagen. Året ska sluta och börja med träning, annars går det illa. Fin timme idag i Forshaga. Nöjd också med dagens nyårssupé för tre män. Avrundade med favvoefterrätten, maränger, glass, grädde och chokladsås.
S fick sin present också, som avslutning på ett års samarbete och för inspiration inför 2008. Finns mer att ge där och mer att få ut, helt klart. Och 2008 ska det ske. Då blir den vackra prinsessan på Nysäter drottning på hoppbanorna.

Själv ser jag fram emot tre-fyra viktiga långlopp på skidor, har en känsla i koppen av att det kan åkas riktigt, riktigt fort i vinter. Sen väntar jag såklart på besked om den nya myndighetens lokalisering. Vi ses därute, i ridhus, skidspår, skogsbackar, pån konserter och fester. Och sist men inte minst, på bryggor och klippor vid havet. Lotsättling (läs om mina förfäder i i Strindbergs Hemsöborna) och född vid ett varv (Stora Varvet i Stockholm) som jag är har den ständiga längtan till skärgården fått klorna i mig ordentligt. 2008 tar jag mig till havet! Se där, blev det inte ett nyårslöfte också.

Måsen

Kommentera

Publiceras ej