Sommaren går i minnenas tecken. Sitter med Torparens Gästbok och skriver mig från 1944 till 1995. Passerade just 1960 där jag på min tjugosjätte levnadsdag i ljusgrön stickad kostym visades upp på Torpet. Det finns bilder från den där dagen så jag vet hur jag såg ut och var vi satt, jag och mamma mest men även pappa kom med på ett hörn vid södra gaveln.
 
Inte minns jag nåt av de där dagarna, minns bara bilderna men kanske fastnade något ändå, den röda färgen, den blå himlen, tulpanerna som blommade. Sånt där finns nog lagrat och mycket av det kommer åter när jag skriver av anteckningarna i boken. Torpet formade mig. Där bland hällmarker och tallar, i blåbärsris och svamspskog och nere vid och på Träsksjön, där kom ett jag till som lever än.
 
Går i vår trädgård med morfars och mormors redskap från Torpet. Har två små militärspadar också. En sån fick jag  av morfar, det minns jag men det måste vara ett riktigt tidigt minne för morfar gick bort redan 1965. Sen dess har jag jagat minnet av min morfar, gått i hans fotspår kan jag nog säga, iband medvetet och oftare omedvetet. 
 
Häromveckan vara på Såtenäs på flyguppvisning. Det kommer från Torpet det med, överflygningarna av 35 Draken i rote som startat från F18 i Tullinge eller var på väg hem dit. Jag lärde mig snabbt ljudet och att titta upp tid och sen varna mormor och alla andra för "ygplan" Byggde mycket modeller förr och några på senare år också men mest blir det nätet, muséer och böcker. 
 
Cyklade en sväng igår förbi Trossnäs, Värmlands regementes gamla samlingsplats. Där vid minnesstenen tänkte jag på morfar igen. Det blir så varje sommar nu att nåt militärt minnesmärke besöks. Det är väl nåt jag fått i blodet antar jag, eller jakten på minnet av en morfar jag aldrig riktigt fick chansen att lära känna.
 
Nu blommar förresten Dahlian i min trädgård. Och jordgubbarna är på väg. Sånt var viktigt för morfar, det ser jag i dagboken, gästboken eller jag-boken som en kompis till morfar retligt påpekade. 
 
Sommaren går på i sina minnesspår. Dag och natt. Läser en bok om Gustav von Rosen som flög i Etiopien och Biafra. Honom minns jag starkt och att han påverkade mig med sin kamp för Biafra och med små propellerplan deltog med både raketanfall och matbombningar. En riktig flygarhjälte och biståndsdito. Om nätterna kommer det där tillbaka, flög över Etipien i natt och funderade på navigering och landning på knöliga grässlätter. Det kan inte ha varit ett lätt liv som flygare på 20-talet och framåt. Karta och kompass, klocka och hastighetsmätare och sen död räkning. 
 
Sommaren fylls med minnessnår. Konstiga saker dyker upp när hjärna får vila. Minnen från förr blinkar fram och man förstår inte rikigt var allt kommer ifrån, hur mycket som egentligen finns lagrat. Fast tur är väl det, det vore nog inte bra att hitta för detaljerat på i minnenas skogar.
 
Sommaren är kort, det mesta regnar bort sjunger han TL. PÅ turné är han och UL och en massa andra oldtimers. Sven-Ingvars gör en sist sväng sägs det mig. Och Paul McCartney såg jag i torsdags. Det var där det började för mig, Schlafs o jä jä. Fröken Fräken och så en låt jag inte riktigt minns idag. Det var jag det jag gnolade på på min röda pall med hjul. Nu bor jag sen över tretti år i Frödings diktarlandskap och det är väl nån mening med det gissar jag. Ett minne från förr som lever i mig, det också. Minnen, bara minnen. Och några nya kanske, som skapas den här sommaren.
 
 
 
 

Kommentera

Publiceras ej