Lunnefåglarna som kastade sig ut över havet, havssulorna som svepte högt över klippväggarna och kolonin med tretåiga måsar som väsnades. Och så stormfåglarna som for över vågorna i halsbrytande manövrar. Vi stod där, vi låg där med våra kikare, vi satt där i gräset och bara var, mitt i livet, mitt i havet, du och jag.
Den där känslan av Mykines är också känslan av oss, de vi är. Mykines, den där sommardagen på Mykines. Den ska vi bära som vår skatt, som skattkistan i filmen om Dunderklumpen. En kista full av luft, livsluften från Mykines.
Kommentera