Vad som än händer nu, vart än livet för oss kommer jag aldrig glömma den där sommardagen på Mykines.
 
Lunnefåglarna som kastade sig ut över havet, havssulorna som svepte högt över klippväggarna och kolonin med tretåiga måsar som väsnades. Och så stormfåglarna som for över vågorna i halsbrytande manövrar. Vi stod där, vi låg där med våra kikare, vi satt där i gräset och bara var, mitt i livet, mitt i havet, du och jag.
 
Den där känslan av Mykines är också känslan av oss, de vi är. Mykines, den där sommardagen på Mykines. Den ska vi bära som vår skatt, som skattkistan i filmen om Dunderklumpen. En kista full av luft, livsluften från Mykines.

Kommentera

Publiceras ej