Tiden den går. Dagar och nätter passerar, veckor blir till månader. Mellan då och nu läggs allt fler ensamma dagar och nätter.
Nätterna är svarta och milda och stjärnhimlen klar. Jag står där ofta och tittar rakt upp i skyn. Var allt bara bortkastad tid. Vem levde jag med. Och varför har minnet av dig stannat kvar så starkt. Stjärnorna ger inga svar, ställer bara nya frågor.
Jag skyller inget på stjärnorna.
Kommentera