Mitt hjärtas slag

De guldgula tarserna och de kritvita stjärtfjädrarna glimmar till i septembersolen. Havsörnen lyfter majestätiskt och mäktigt på breda vingar och glider ut över Vänerns gråblåsvarta vatten. Han svävar bara någon meter över vattenytan och behöver bara slå några långsamma och kraftfulla slag med vingarna för att åter stiga mot skyn och försvinna över skogsridån  i söder. Vinden drar ned från norr över Lurö-skärgården, ett av havsörnens många riken i innanhavet Vänern. Här har han regerat sedan vikingarna for fram här på väg mot Trätälja, kanske ännu längre, och vi som passerar förbi i motordrivet fartyg är bara en obetydlig prick i hans eviga och vida rike.  Vi får chansen att passera en gång till och samma mäktiga syn ges i repris. Den här gången lite längre ut över öppet vatten och med lite längre tid att följa havsörnens flykt påbreda vingar . Det är lätt att känna sig liten och ödmjuk och här bland innanhavets kobbar och skär är vi bara hans gäster, hans ödmjuka tjänare. Tiden stod stilla idag, stilla i ett möte med innanhavets okrönte härskare.