Jag har en älsklingsbacke, på rullskidor. Den heter Sixtens backe. Den börjar strax norr om skidkungens hus i Limedsforsen och går till Sjöändan, längs vägen mot Venjan. Efter andra slakmotan passerar man skidstadtion. I tre-fyra etapper klättrar den sig upp över sluttningen, kantad av doftande myrar. Strax innan toppen finns en källa där man kan dricka vatten ur en kåsa.
Vägen tillbaka är lite lättare. Rejäla stigningar först men sen utför tillbaka till Limedsforsen. Hade jag varit elitsatsande fortfarande hade nog tre vändor varit lagom. I mogen ålder räcker det med en runda, med ett litet tilläggsvarv nere på flacken för att vara varm när man går in i backen.
Sixten åkte nog aldrig rullskidor här, men säkert skidor många, många gånger. Upp mot stadion och upp mot myrarna vid Oxberget. Det känns i skidsjälen när jag flyter på uppför Sixtens backe. Ett arv som förvaltas. Blir glad när Sixtens bror Sven far förbi och skrattar och ler när jag står och dricker vid källan. Känns som ett fint erkännande från en i familjen som kommit att betyda och betyder så mycket för och kantat mitt skidliv. Och himlen ler Göte och ropar som alltid "Heja Bajen"!
Vägen tillbaka är lite lättare. Rejäla stigningar först men sen utför tillbaka till Limedsforsen. Hade jag varit elitsatsande fortfarande hade nog tre vändor varit lagom. I mogen ålder räcker det med en runda, med ett litet tilläggsvarv nere på flacken för att vara varm när man går in i backen.
Sixten åkte nog aldrig rullskidor här, men säkert skidor många, många gånger. Upp mot stadion och upp mot myrarna vid Oxberget. Det känns i skidsjälen när jag flyter på uppför Sixtens backe. Ett arv som förvaltas. Blir glad när Sixtens bror Sven far förbi och skrattar och ler när jag står och dricker vid källan. Känns som ett fint erkännande från en i familjen som kommit att betyda och betyder så mycket för och kantat mitt skidliv. Och himlen ler Göte och ropar som alltid "Heja Bajen"!
Kommentera