Jag står vid fönstret på Torpet och regnet öser ned och åskan går. Tittar ut över min värld, eken, matkällaren, tunnan, flaggstången, syrenbusken, sandlådan. Det enda jag säger är "titta momo det jegnar" och sen den dagen står jag där varje gång det regnar, i fönstret på Torpet.
Till vänster står en grön tunna som fylls med vatten från stupröret. Alldeles bortanför den, på andra sidan dörren till "bon" står ett vitt handfat i plåt med blå rand på en hylla uppspikad på brädväggen. Där brukar pappa raka sig. Går man runt hörnet på bon kommer man till dass och till slipstenen. På dass finns en affisch med Perikles med reklam för Carlsberg. Bredvid slipstenen växer ett hav med gula blommor, "farbror Kalles blommor". På en liten kulle intill dass står ett gammal körsbärsträd och framför det finns ett jordgubbsland.
Jag står kvar i fönstret och drömmer. Tittar bort mot eken där min gunga hänger. Lite längre bort ligger jordkällaren, den enda kylmöjligheten vi har. Morfar har byggt den och invändigt är den klädd i vitt kakel, dörren är grön och isolerad med kork och det luktar gott av jord och H-mjölk. Till vänster om matkällaren går stigen till "vattkällan". Vi har ett blått träok med två kedjor med krokar och två hinkar, en i ljusgul emalj med grön kant och en vanlig plåthink. Vattkällan är täckt av ett lock som består av en träram täckt med ett finmaskigt nät. Det är för att inte grodor och barr ska trilla ned i vattnet. Vi slår vägen till källan med lie och klipper så långt det går med en gammal mörkblå handgräsklippare av märket Husqvarna. Senare blir det en röd av samma märke och den ska komma att följa med ända till Majas väg i Karlstad innan den går till skrot.
Till höger om matkällaren har jag min koja i en tall. Uppe på berget har morbror Hasse sin stuga, en lite bod kanske 6 kvadratmeter. Där bor han och moster Ulla och mina kusiner när vi är alla på Torpet. Vi kan köra bil ända upp med grejerna längs en skogsväg som är ilagd med gammalt tegel. Pappa och Hasse kör upp med sina bubblor, ibland får jag sitta i knät på pappa och köra. I skogskanten har morfar snickrat en grind över vägen som vi öppnar och stänger.
Torpet är mitt universum, mitt paradis. Jag är kvar där än varje gång det regnar, varje gång jag fiskar. Det är skog och frihet och evig sommar. Minns inte att jag tänkte på nåt där framför fönstret i regnet. Tänker inte på nåt idag heller när jag tittar ut genom fönstret på Majas och regnet vräker ned. Tittar ned mot björken, eller är det eken jag ser?
Till vänster står en grön tunna som fylls med vatten från stupröret. Alldeles bortanför den, på andra sidan dörren till "bon" står ett vitt handfat i plåt med blå rand på en hylla uppspikad på brädväggen. Där brukar pappa raka sig. Går man runt hörnet på bon kommer man till dass och till slipstenen. På dass finns en affisch med Perikles med reklam för Carlsberg. Bredvid slipstenen växer ett hav med gula blommor, "farbror Kalles blommor". På en liten kulle intill dass står ett gammal körsbärsträd och framför det finns ett jordgubbsland.
Jag står kvar i fönstret och drömmer. Tittar bort mot eken där min gunga hänger. Lite längre bort ligger jordkällaren, den enda kylmöjligheten vi har. Morfar har byggt den och invändigt är den klädd i vitt kakel, dörren är grön och isolerad med kork och det luktar gott av jord och H-mjölk. Till vänster om matkällaren går stigen till "vattkällan". Vi har ett blått träok med två kedjor med krokar och två hinkar, en i ljusgul emalj med grön kant och en vanlig plåthink. Vattkällan är täckt av ett lock som består av en träram täckt med ett finmaskigt nät. Det är för att inte grodor och barr ska trilla ned i vattnet. Vi slår vägen till källan med lie och klipper så långt det går med en gammal mörkblå handgräsklippare av märket Husqvarna. Senare blir det en röd av samma märke och den ska komma att följa med ända till Majas väg i Karlstad innan den går till skrot.
Till höger om matkällaren har jag min koja i en tall. Uppe på berget har morbror Hasse sin stuga, en lite bod kanske 6 kvadratmeter. Där bor han och moster Ulla och mina kusiner när vi är alla på Torpet. Vi kan köra bil ända upp med grejerna längs en skogsväg som är ilagd med gammalt tegel. Pappa och Hasse kör upp med sina bubblor, ibland får jag sitta i knät på pappa och köra. I skogskanten har morfar snickrat en grind över vägen som vi öppnar och stänger.
Torpet är mitt universum, mitt paradis. Jag är kvar där än varje gång det regnar, varje gång jag fiskar. Det är skog och frihet och evig sommar. Minns inte att jag tänkte på nåt där framför fönstret i regnet. Tänker inte på nåt idag heller när jag tittar ut genom fönstret på Majas och regnet vräker ned. Tittar ned mot björken, eller är det eken jag ser?
Kommentera