Älskade spår av ljus. Älskade ändlösa rad av lampor genom nattsvart skog. Älskade sträng av spån.  Älskade tunnel av ljus. Älskade elljusspår.

Det här är en kärleksförklaring till mina spår av ljus. Att flyga över Sverige om natten är en sällsam upplevelse. Rader av ljus som slingrar sig fram genom oceaner av mörk svart natt. Regelbundna mönster av samhällen med sin rutnät och spindelnät av ljuspunkter. Slingrande vägar av ljus och enstaka punkter som glimmar som stjärnor i en ändlös vintergata av svart natt och glimrande spindelnät av gatljus, husljus, elljus.

Mitt i allt detta, älskade spår av ljus, älskade elljusspår. Som små nebulosor i den svarta natten, gula, blåa, ibland rosaskimrande. Små knapphålshuvuden av ljus uppträdda på osynliga spindeltrådar spunna över svarta skogar.

Tänker på hjärtan som slår, fötter som flyr över fuktigt spån. Tänker att Sverige är ett fantastiskt land med sina smörgåsbord, sin fartlek och sina elljusspår. Spåren av ljus, så svenska, så typiskt svenska och så underbara. Fantastiskt fridfull känsla att i full fart forsa fram i oktobernatten i en berusande, förtjusande lek med fart, en fartlek längs ett älskat spår av ljus, mitt älskade elljusspår.

Kommentera

Publiceras ej