Klockan är kvart i sex på lördagsmorgonen och Sommarro Links kullar ligger behagfullt utsträckta i de silvergrå morgondimmestråken. Över Hammarö ljusnar himlen sakta och några kanadagäss skriker olycksbådande i fjärran.
Jag peggar upp och skickar iväg bollen rakt in i dimman. Finns ingen boll att se efter, bara att lita på hörseln. Två lätta, dova knackningar i fairway berättar om lycklig landning, men var?

Att spela golf vid den här tiden på dygnet har sin särskilda tjusning. Gräset är daggvått, vinden har ännu inte börjat vina in från sydväst och på greenerna lämnar bollen exakta besked om rätt eller fel linje. Ett snyggt Z syns på ettans green när jag puttat förbi hålet två gånger och sen i koppen.

Den fuktvarma augustigryningen har bara en nackdel. Miljarder med mygg påminner oss om att vi vandrar i deltaland och så fort vi är i närheten av minsta buske attackerar en grå svärm all hud som finns. Trots djungelolja och US-stiftet är det svårt att freda sig, översvämningsmyggorna attackerar rakt igenom tröjan i sin jakt på blod.

Efter nån timme lättar dimman och en del av magin flyr i takt med dagsljusets ankomst. Om några timmar är banan full med folk, solen skiner och vinden ligger på från Hammarösjön. Nu i skogsridån mot älven kommer två rådjur försiktigt klivande. En brun kärrhök seglar över älven på morgonjakt. Det är en ljuvlig sensommorgon och Sommaro Links kullar vrider sig lättjefullt i morgonsolens första strålar.

Kommentera

Publiceras ej