När jag vara tolv år tog min pappa med mig på storfilmen Lawrence av Arabien (David Lean, 1962). Den är och förblir för evigt min största filmupplevelse. Häromdagen såg vi om den, pappa och jag, nu 47 respektive 69 år gamla och vi satt lika tysta och hänförda nu som då. Lite roligt var det också att höra att pappa mindes det där biobesöket i 70-talets början lika bra som jag gör. Filmen är helt magisk med sin storslagenhet och mystik där det brittiska möter det arabiska och förenas i kampen mot turkarna. Sir Peter O´Toole är magnifik som Lawrence. Läser i DN Kultur i en utmärkt artikel av Mårten Blomqvist att filmen och filmens regissör David Lean bildat skola för bland Steven Spielberg. Det är lätt att se och förstå, det syns bland annat i Rymdimperiet-filmerna där även Harrison Ford nog lånat lite av Lawrence drag till sin hjälteroll. Det går inte att undgå att gripas av storslagenheten i landskapet, äventyret och mystiken i David Leans mästerverk. Jag vill vara Lawrence och glida fram där i öknen på min kamel, sitta på en matta i beduintältet eller hänga officersmässen och prata taktik.

Kommentera

Publiceras ej