Naken. Så vill jag helst möta sommaren. Kanske har det med utvecklingen i världen att göra, klimatförändringen, mat- och oljekrisen, penningpolitiken. Kanske är det allt det där som gör att depåerna måste fyllas med ännu mer D-vitaminer för att jag ska härda ut. Av för lite solljus blir man sjuk och av för mycket blir man också sjuk. Tänker på barnen och mamman i källaren i Österrike. Cellskräcken är väl den lätta delen. Och den dåliga luften. Men ljuset? Hur kunde de överleva utan solljus? Jag förstår inte.
Det är sista veckan av semestern och jag ägnar den i huvudsak åt ljusterapi. Sitter vid älven och läser, halvnaken. Ligger hemma på utplatsen och lyssnar på musik, helnaken. Ramar in mig med lite stolar och filtar och tänker på att jag kan bli anmäld om någon granne ser mig som gud skapade mig. Men jag skiter i det. Vad jag gör på min egen tomt måste väl ändå vara min sak. Så jag njuter av solen. Fyller cellerna med vitaminer och kroppen med energi. Nästa veckan sitter jag i skumrasket igen och nästa sommar är avlägsen. Fast senare i höst får det bli en extra påfyllning. Lite soldopning på nåt alldeles vanligt semestermål. Eller i vännen Mauros hus utanför Rom.
Det är sista veckan av semestern och jag ägnar den i huvudsak åt ljusterapi. Sitter vid älven och läser, halvnaken. Ligger hemma på utplatsen och lyssnar på musik, helnaken. Ramar in mig med lite stolar och filtar och tänker på att jag kan bli anmäld om någon granne ser mig som gud skapade mig. Men jag skiter i det. Vad jag gör på min egen tomt måste väl ändå vara min sak. Så jag njuter av solen. Fyller cellerna med vitaminer och kroppen med energi. Nästa veckan sitter jag i skumrasket igen och nästa sommar är avlägsen. Fast senare i höst får det bli en extra påfyllning. Lite soldopning på nåt alldeles vanligt semestermål. Eller i vännen Mauros hus utanför Rom.
Kommentera