Mitt hjärtas slag

Känns inte så lätt att ladda för ännu ett Vasalopp mitt i vårvärmen. Åkte Skinnarloppet igår barärmad och utan mössa i 7-8 graders värme. Aldrig upplevt något liknande. Känns hemskt att en behöva tänka på att det kan bli samma före om två veckor. Hur laddar man för sånt? Jag vet inte. Jag jobbar med ett upplevelsemål. Att det ska kännas roligt, att jag ska se mig omkring och njuta. Prata med folk i spåret. Käka ordentligt vid kontrollerna och ha det bra. Allt det där jag inte hunnit med när jag tävlat och slitit för placeringar och tider. Inbillar mig så gott det går att det ska leda till att det ändå går rätt fort och avslappnat. Att den stora skidåkningen, drivet som jag har i steget ska komma av sig själv när jag släppet fokus på prestationen.  Vårvärme och klisterföre är en gammal favorit. Vi får se hur det lyckas.