Plötsligt är bilderna där en kväll på TV. Skid-VM i Falun 1974. Kraftfullt och samtidigt fjäderlätt flyger Thomas Magnusson mot VM-guld på 30 km. Det är en historisk dag och en lika omvälvande tidpunkt som när Janne Boklöv mer än 10 år senare plötsligt lämnar hoppkanten med skidorna i ett V. I VM 1974 klev den nya tiden skidåkning fram. Magnusson satsade på plastskidor som det hette på den tiden. En chansning som gick hem i blötföret. Kneissel Superstar VM, blågula skidor som alla skulle ha under fötterna säsongen därpå, även jag.

Med Thomas Magnusson tog skidåkningen ett stort steg framåt. Mängdträningen gjorde entré liksom stakåkningen. "Magnus" vann sitt guld med stavar av mjuk aluminium men redan säsongen därpå kom styvare rör av glasfiber och kolfiber. Svenska Moon från Malung var snabbt med på noterna men det var si och så med hållbarheten i början. Thomas och Sven-Åke Lundbäck bildade ett radarpar som svensk skidåkning därefter aldrig sett maken till. En nära vänskap i träning och tävling, stenhård träning men också lek. Nisse och Sven-Gunnar Pärlemo kallade dom sig och drev med kompisar och media.

Till OS 1976 var Thomas i kanonform men dagen före invigningsdistansen 30 km fick han beskedet att hans pappa gått bort. Tomas åkte hem och kom inte tillbaka. 1978 på VM i Lathis gjorde han sin sista uppvisning, övertalad mer eller mindre av Sven-Åke spetsade "Magnus" formen till stafetten. Resten är idrottshistoria. För mig personligen det största idrottsögonblicket jag upplevt. Rycket. Det fullkomligt sanslösa rycket i backen bredvid hoppbacken. Och lurpassande innan dess. Den totala triumfen regisserad av Sven-Åke och genomförd av Thomas. VM guld i staffett och sen var karriären över för Thomas del. Motivationen var borta.

För mig var VM 1974 livsavgörande. Det var då lågan tändes för längdskidåkning och det var Thomas som tände den. 1976 blev drömmen sann och mitt liv bytte spår. Blir påmind om detta en regnig februarikväll 2008, den varmaste vintern sen 1700-talets mitt då mätningarna började. Det där lätta, kraftfulla., till synes utan ansträngning. Finns ingen vackrare rörelse inom idrotten. Och jag är fortfarande fast i jakten på den känslan, på flytet, kontrollen och närvarokänslan.

Kommentera

Publiceras ej