Ett ont knä har hållt mig borta från mina marker i några veckor. Men igår kunde jag inte längre hålla mig. Markerna måste inspekteras. På med träningsskorna och iväg i vårvärmen. Och visst är det vår. Över Skattkärrsviken hänger den bruna kärrhöken på spaning. Kanadahjässen trumpetar över åkern och hela skogen sjuder av fågelsång. Det som för någon månad sen bara var en grågrön tystnad sjuder nu av liv. Det doftar också. Av kåda, ruttet gräs och så ett stråk av hav från Vänern. Smärtan i knät känns avlägsen. Andra intryck tar över helt. Jag är tillbaka i rörelse, flyger fram över rötter och stenar, lätt i steget, lätt i tanken. Det är gott att leva, gott att finnas till.

Kommentera

Publiceras ej