Mitt hjärtas slag

Det räcker med några sekunder. Stockholms ström i sommarskymning. Monica Zetterlunds sångröst. Sen är jag körd. Borta i drömmar och dofter av hav, solvarma klipport, tång och kluckande vågor. Tänk att det sitter så djupt. Längtan till hav och skärgård måste vara genetisk. Det är lotsgenerna i mig. Ständigt på Sandhamn, ständigt denna längtan. Ett helt sovrum i blått, den stora kartan över skärgården, Albert Engströms memoarer i skinnband på bokhyllan, måsen, prickarna och några snäckor och stenar. Har en bit tjärat tågvirke också, att lukta på. Och så Monicas röst. Finns kanske inte nån annan som så intensivt kan få mig att längta och minnas. Och värmländska var hon också, till råga på allt. Från Hagfors och ändå så stockholmsk, så svensk och så mycket sommarnatt och skärgård som det kan bli. Ett koncentrat av allt - som betyder nåt.