Mitt hjärtas slag

Vad gör man med ett arbetsliv knappt 20 år från pensionen? Vad finns det för utmaningar kvar? Less på möten, fikaraster och obligatoriska utbildningar. Less på dom där dagarna vi alltid måste åka iväg på och prata om hur det ska jobbas. Less på att det aldrig händer nåt efter dom där dagarna och om ett år sitter vi där igen med samma frågor. Och hur kul är det med en trivseldag om året. Som om det bara är då man får trivas, eller kommenderas att trivas. Less på förutsägbara avdelningsmöten med samma frågor, samma kommentarer och samma ältande året om. Möten där ingen ser meningen men alla ändå snällt hänger med. Som om dom måste genomföras. Bara därför att. Det är då Plura lyser upp mörkret med sina texter. "Jag hör hur mörkret knackar på min dörr", jo, jag hör det också Plura. Mörkret knackar på. Bäst att ladda pannlampan. Eller är det kanske bara "ljudet av tiden som går", Mauro?